Andra natten av fyra på jobb. Äldsta tjejen har myror i byxorna för imorgon är det hennes första skoldag. Så då försöker vi prata och sjunga bort nervositeten :)
Kommer ihåg när jag skulle börja ettan. Vilket steg från dagis (parken för oss skogsdjur) till att gå i skola. Det jag kommer ihåg från den dagen var att jag skulle cykla med brorsan till skolan, via och hämta upp Jöjje såklart. För det första så hade jag för stor cykel, jag skulle ha brorsans häftiga gamla killcykel, fast jag knappt räcktes ner till marken när jag satt på den. Men den skulle jag ha, vare sig jag kom fram på den eller inte. Brorsan cykla så snabbt så jag peda på bakom allt vad jag kunde och svetten spruta, hjälmen på sniskan och håret flög medan jag ropa "Väääääääänta på miiiiiiiiiig". På grund av vår fina syskonkärlek, så vänta han såklart inte. Tur att jag hade Jöjje. ^^
Och det är allt jag kommer ihåg, förutom nervositeten och förväntningarna.
Nu sitter jag här 16 år senare och tittar på A, och ser spänningen och förhoppningarna i hennes sjuåriga ögon. (Låter som det är min egna unge, men nu är ju inte så fallet. ^^)
Och säger att det kommer gå jätte bra.
Och tänker, njut av den här känslan. För om 10 år kommer du högst antagligen hata skiten.
Vad skönt det skulle vara att va 7 igen.
Kicki du är så positiv :) sov sött! PUSSS
SvaraRaderaEndast sanning far jag fram med! ;)
SvaraRaderaHaha, snoret har nog börjat stocka sig nue! ;)
ja herregud, jag tror inte ens jag minns så mycket från den dan, eller jo, jag minns när man sku ställa sig på rad för att få faddrar, men det kanske inte va första dagen =)
SvaraRadera