Nu är det dags igen...

En vecka till hemma, sen ska man till det där förbannade avfallshålet igen. Och ångesten över den är alltid lika skoj. Sen att jag överdriver, eftersom jag kommer hem alla helger (2), så egentligen handlar de om 5 dagar i veckan , endast 3 veckor, typ 15 dagar av mitt liv och sen är jag färdig närvårdare och får börja jobba men just idag spelar detta ingen roll ^^

Inatt skall vi skriva slutarbete som aldrig förr tills tårarna sprutar. Har laddat upp med battery och.. ja de var allt det.

Mat är endast för rika människor (eftersom mariehamns stadsbibliotek spräckte min ekonomi idag) och toa besöken kommer väl snart vara schema lagda. Nej nu överdriver jag igen. Det kommer bli bra det här. Mycket bra.

Annars var helgen onykter och trevlig.

Lördag, kaffe missbruk och Neelix!

En glad dag i allt dunkel

Jag fick positiv kritik idag på praktiken, från en patient. Och det väger mer än vad någon handledare kan ge mig.
Fick ännu en gång lite tyngd i att det är missbruk jag skall arbeta med. Kanske jag satsar på mentalvården senare med mera tyngd i ryggsäcken, men det tar vi då.

Våren är på väg, men jag känner att jag inte hinner njuta av den. Nästan bara en månad + kvar av skolan och miss "jagjobbarbästmedtidspress" börjar få lite stress utslag och svettningar. Att hon aldrig lär sig ^^

Och kan någon ge mig energi snart. Snart får jag börja tugga på mina lampor. Sömn och vila funkar iallafall inte.
Nu Dexter.

Tillägnat Stinky och Fritzel

Till Mickiz, för att hon är en av de underbaraste människor jag lärt känna. En ärlig, stark och underbar person, även efter allt hon varit med om. En person som finns där för en natt och dag. Världens finaste, omtänksamma mamma till finaste flickorna. Det kan ingen ta ifrån dig.

Till Sandra, för en underbar, genom snäll och finare människa hittar du inte. En person med en full ryggsäck bakom sig, dock erfarenheter som gjort henne endast starkare.

Ni är guld värda slynor. Och ingen jävel kan ta det ifrån er.

Tidsbrist? Eller kanske bara lat.

Jisses vad tiden springer iväg, och jag vet inte om jag hinner med riktigt. Men jag har ju alltid varit lite efter ^^

Helgen bestod av lite vin drickande men utan att det blev fosterställning dagen efter. Praktiken knallar på, försöker komma igång med slutarbetet på riktigt, det skall ju snart vara inlämnat.

Två dagar praktik till, sen har jag påsklov i fyra härliga dagar, och jag skall bara njuta. Behöver den här ledigheten så jag skall ta in varje stund.
Nu lite film med världens bästa Ooiin, måste ju ta tillvara på sista veckan med bror som inneboende ^^

En mening med allt, eller?

Jag brukar tro det jo, men detta ser jag inte riktigt någon mening med just nu.
Hur är detta liv funtat egentligen. Man skall klara av olika sorters press från alla jäkla håll, och medan du hanterar detta skall du le glatt och gå på som inget har hänt.

Och hela tiden finns det folk som vill trycka ner dig. Försöker få dig att känna dig värdelös, och det enda du verkligen har trott på att du är meningen för, så tar dom ifrån dig. Tack, det värmer.

Man måste vara jäkligt stark och trygg i sig själv i denna underbara värld. För är du inte det så krossar dem dig till endast skuggan av dig finns kvar.

Det är inte lätt att vara dig själv när andra inget hellre vill än att ändra på dig.

Så kanske man skall tacka allt fanskap man varit med om före. För mig ändrar ni inte på i första taget. Man måste tro på sig själv när ingen annan jävel gör det.

Men en andpaus och lite glid skulle inte sitta helt fel just nu. Tack.

Uppdatering

Alltså visste ni att jag är färdig med skolan om sisådär lite mindre än 2 sketna månader? Eh, jaha bara att gilla läget. Men just nu känns det som det skall bli underbart. Tänk att inte behöva vrida och vända på sista femman varje månad och uppgiftångest - Kicki 0-1 varje vecka! Men vad det skall bli av mig sen har jag ingen aning. Vet inte alls vad jag vill göra.
Har väl kanske lite val, som att plocka frukt med Johan i Australien. Men han säger att man måste flyga dit. Mycket obehagligt, så nej fruktplockare blir jag i nästa liv.

Ja, det blir nog bra. Och angående helgens kickidregglarietthörn ångest. Varför ha ångest över en kväll man inte kommer ihåg? nää endast onödigt. ^^
(sen att jag har gått på jobbet idag med konstiga ansiktsryckningar när små små minnen försöker tränga sig upp, det pratar vi inte om)

Nu ska jag krypa ner på madrassen. (Japp, låter min bror ha sovrummet än, borde få en medalj i världens bästa syster tävling!)